Nathalie recenserar Saman och Cynthia.



Först vill jag hälsa alla nya läsare välkomna och tacka för alla fina kommentarer. Nu ska jag börja min recension iaf... Klockan var 16.08 jag slog på radion och tog en kopp rykande te för att lyssna på Saman och Cynthias program Din gata i p3.  Under tiden jag lyssnade på programmet kände jag mig våldtagen... deras röster fanns överallt, jag visste inte var jag skulle ta vägen jag bara satt i min fåtölj som fastfrusen. Jag vågade inte ens röra mig jag bara låg där och lät deras röster våldta mig. Jag tappade min kopp med te och min stjäl dog inombords. Jag visste om jag skulle skratta eller gråta emellan åt. Efter att halva tiden gått så började allt ljusna, efter regn så kommer solsken som jag brukar säga och det gällde även detta programmet jag började känna mig mer bekväm med deras röster och det kändes helt plötsligt bra att lyssna på dem tills... Cynthias sång kom... hon trodde att hon skulle kunna bli nästa års idol och ringde till olika ställen där personer var tvunga att kommentera hennes röst. Det här var droppen ska inte detta vara ett riktigt radioprogram? Ska programledarna bara få fjanta runt såhär? För mig är detta helt oacceptabelt. Var går gränsen för hur mycket programledarna ska få fjanta runt enligt dig som bloggläsare?



/en besviken licens betalare






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0